Tal till våren!

Jag fick förfrågan om att hålla vårtalet i år, jag sa ja efter lite tvekan, sen kom tvivlet oj oj oj...

då kom jag faktiskt på, att jag nog haft ett liten form av vårtal inom mig ett antal år, sånt där som poppar upp när man är ute och går!

Jag satte mig att skriva, en dag när det var dimma

tänkte, jag kan ju försöka mig på att rimma

Så det blir på mitt sätt, lite lekande lätt!

För tänk att få skriva ett vårtal

som når ut över berg och dal

om blommor som knoppas

och människor som inte slutat att hoppas

om tussilagon i diken

eller varför inte om Nordanöviken?

Och om rabarberknoppar som vill opp

kanske om Hultomsbergets topp!

Ja, hur svårt ska det vara?

Det kanske bara handlar om att svara!

på frusna själars önskan om styrka

om svar från liten vit kyrka

                                                      

Tänk att få ta av sin vinterjacka

och fatta tag i sin trädgårdshacka

låta frön få gro

runt vårt eget lilla bo!

Så vi ställer oss vid brasan och tittar på flammor röda

som får Hemsöhimlen att glöda

och vara i nuet och upptäcka allt, ännu en gång

varför inte med en sång?

Våga njuta av livet

men ändå inte ta allt för givet!

Låt vinden leka i ditt hår

för nu, är det äntligen vår!

Som avslutning vill jag gärna citera en riktig diktare, Gustaf Fröding:

Var icke ledsen fast molnen trycka och vinterköld genom hjärtat går,

ty bakom moln glänsa sol och lycka och efter vinter blir det åter vår.

Hurra för våren och välkommen sköna maj!